שְׁנָנָא, constr. שְׁנַן (preced. wds.) blade, edge. Targ. O. Gen. III, 24 (h. text להט). Targ. I Sam. XVII, 7 שִׁנְנָא (ed. Wil. שִׁנָ׳).—V. שִׁינְנָא.