הָדַף, (b. h.) to thrust down, hurry. —Part. pass. הָדוּף, f. הֲדוּפָה hurried. Y. Bicc. II, 64ᵈ top מיתה ה׳ (Var. ח׳; cmp. M. Kat. 28ᵃ s. v. דָּחַף). [Pesik. R. s. 21 פנים הדופות, v. חָרַף.]