פִּיצְּתָא, (פְּצַץ or פוץ to split, break; cmp. פִּיסָא) arbitration, lot, share. Targ. Y. Deut. XXXII, 8, sq. (not ציפתא). Ib. IV, 34. Targ. Prov. XVIII, 18 (ed. Wil. פִּצְתָּא). Targ. Ps. CXXV, 3; a. fr.