תְּנָן, תְּנָנָא, תָּנְנָא m. (= תענן, v. עָנָן) 1) smoke. Targ. Gen. XV, 17 (O. ed. Vien. תְּנַן). Targ. O. ib. XIX, 28. Targ. O. Ex. XIX, 18 תְּנָנֵה (ed. Berl. תְּנַנֵּה); a. fr. —2) vapor, reeking, stench. Targ. Is. XXXIV, 3 תְּנָנְהוֹן (h. text באשם).