חִסְנָא m. (חֲסַן) 1) strength, power. Dan. II, 37; v. חוּסְנָא. —2) stronghold, store-house (b. h. חֹסֶן).—Pl. חִסְנַיָּא. Targ. Joel I, 17 Ar. (ed. Lag. חוּסְנַיָּא; v. אִסְנָא).